Uppdatering av mitt liv...
9/7:
Jag vaknade med älsklingen och han skulle packa och göra sig iordning för att åka till sommarrocken. Han packade en väska och fick ihop till de han behövde. Kändes bra, när han åkte, att veta om att det inte var allt för lång tid innan jag skulle träffa honom igen.
Mötte tillslut Tobbe nere vid Donken för att käka lite innan de va dags för oss att hoppa på Bussen ut till Svedala. Bussen gick vid 5 över 5 eller nått och vi var framme drygt en 30 min efter de.
Älskling mötte oss på parkeringen så vi skulle få våra pass in. Tobbe fick ju sklart ett pass för artister och jag fick ett pass som gäst till bandet, eller nått. =P
När vi kom in så gick vi och kollade läget på området ochb så tog vi tillslut lite att dricka och lyssnade på lite band som spelade.
Efter ett tag kom Jocke och Sasan och Sasan hade med sig en kompis som hette Linus. Trevlig liten prick han =) .
Vi umgicks och gick och kollade på ytterligare ett band när helt plötsligt Markus och Jesper dök upp. Jag gick med dom och åt och när jag gick iväg en snabbis för att köpa ytterligare att dricka så träffade jag Emma på vägen tillbaka. Det va kul att se dom där. Tillslut kom också, Martins frisör som jag glömt namnet på (Pinsamt, förlåt), och hennes kompisar.
Tillslut kom även Fidde och Nisse. Väldigt roligt att se dom också =)
När bandet, som spelade innan ABH, var klara så gick vi in i tältet.. Väldigt mysig scen tyckte jag, lagom stor och lagom stort tält. =)
De drog igång efter många om och med och det var FANIMEJ fullt övs från början till slut. Sjukt duktiga var dom. Synd bara att första låten blev fuckad, men de fixade ju sig tillslut.
De var JÄTTE duktiga och hittills den bästa spelningen jag har sett. De fick med sig publiken vad jag tyckte och det var PARTEYYY i M-tältet!!
När pojkarna var klara så var jag SKIT HES. Jätte jobbigt =P Skulle åka med Cilla och dom hem. Det var trevligt =) Åkte hem till Martin, men han stannade ju på området för han skulle jobba. Han jobbar fram till 00.00 idag.
10/7:
Vaknade och kände mig SÅÅÅÅÅ ensam när jag visste att Martin inte skulle komma hem. Hade varit en annan sak om jag visste att han kom hem från jobbet eller liknande på eftermiddagen, mendet skulle han inte. Till min förvåning så ringde han och sa att han faktiskt skulle komma hem en stund. Han skulle bl.a ta en dusch och ta med sig lite nya kläder mm. Han var hemma en halvtimma och undertiden som han var hemma och hade blivit klar med allt så fick han hjälpa mig att packa.
Jag hade bestämt mig för att åka hem. Skulle ändå in till Malmö, typ vid Slakthuset, på arbetsintervju och tyckte att i.o.m att Martin ändå inte är hemma så kan jag lika väl åka hem. Snabbt som FAN blev allt packat och jag fick ringa Peter och be han beställa biljetten.
Lis körde mig ner till Övre med allt packning och det bar av in till Malmö.
När jag kom in till Malmö så gick jag och kollade om min väska fick plats i skåpen som man kan låsa in väskor i. Men självklart va den ju för stor. Fick bära på min ca 20 kg tunga väska.
Intervjun gick bra, han var jätte trevlig och jag kände att det kändes rätt. Hoppas bara att det blir bra utav detta.
Väl på tåget så var det jätte glest med folk. Inte jätte, men inte överfullt, som det alltid är på dom tågen annars. Fick byta till buss i Ängelholm för att det är Barnarbete i Båstad. Hoppade av bussen i Laholm och fick sedan hoppa på tåget som jag tog hela vägen hem.
Väl hemma på säker mark så kom mamma och hämtade mig vid tåget. Vi åkte hem och jag gjorde inte så mycket mer än att jag gick och la mig.
11/7:
Idag har det varit en grym slappardag.
När jag gick ner för att säga god morgon till Mamma och Peter så var de på tippen tydligen. Jag satte mig vid tv:n och när de kom hem så frågade de om jag ville med över till Stefan och Ulrika på fika. Ja, det tackar man ju inte nej till. Frukosten bestod alltså av havrefras. Gott var det och det är alltid lika trevligt att träffa våra roliga och trevliga grannar.
Efter de så var det hem, slappa mera och tillslut kom Mormor och Morfar på besök... De skulle fika med oss.
När vi satt där och fikade så kom Wess och hälsade på. Skit trevligt att han ville hälsa på, har inte träffat honom på, gud vet länge.
Vi snackade skit om allt och inget, kollade bilderna från balen och bara va. De va mys-pys de.
Tillslut skulle han hem och köra sina föräldrar eller vad det var och då var det min tur att slappa igen.
Sen dess har jag inte gjort mer än att bara suttit vid datorn. Skönt de med och bara ha sånna slappardagar.
Imorgon kommer älsklingen hit. Han ska vara här en vecka. Förhoppningsvis blir de väder för att åka ut och fiska, vi ska till Växjö och hälsa på, vi ska ut till Hjärtekulla och hälsa på. På vägen ner till Växjö så ska vi ta Ullared... FETT MED NICE!!
Nu sitter jag här i min säng med min lilla pojk, Lukas. Den andra ligger väl i köken på någon köksstol som vanligt.
Precis nytaget foto... :
Jag antar att han trivs lite iaf. =)
Det är mysigt när han kommer och river på dörren. Då vet man att han vill komma in och gosa. Eller sova... =P
Sitter fortfarand och väntar på att de ska hända något i mitt liv. Att någon ska ringa och fråga om de vill hitta på något... Ja, kl: 23.59 en lördagsnatt. Jag orkar inte sitta hemma. Det är skönt, som jag skrev tidigare, men liiiiiiiiite väl långtråkigt också.
Wess kan ringa och säga att han har tråkigt... =P Det är konstigt men man har fan alltid lika kul med honom och även, som nu, om man inte har träffat honom på evigheter så känns det som att vi har umgåtts hela tiden. Jag tror att vi känner varandra för väl bara att vi inte vet om de kanske =P
Fan va jag BABBLAR, men guuuud va skönt det är att få ur sig allt som man annars går och tänker på.
En känsla, en känsla som är så JÄVLIG att man inte vill känna den. Saknaden. Att känna saknad och inte kunna göra något åt det är förjävligt. Att känna så och veta att man kanske aldrig kan göra något åt det är förjävligt.
Jag hållar med Carro:
Vem sa att Kärlek skulle vara lätt.
Vem kom på Kärleken egentligen. Den för bara med sig problem egentligen. Man känner något som man tror är den bästa känslan som man någonsin känt, men man känner också att man skulle kunna hoppa framför ett tåg när det är som jävligast.
När det är som jävligast så vill man inte veta av kärleken, ändå så finns den där ta mej fan hela tiden. Den finns där till vänner, familj, nära och kära.
När ska man kunna bli av med den om man nu vill det?
De personerna som vill ha kärlek till en utomstående person, när ska de personerna hitta den rätta som han / hon ska dela hela sitt liv med. Tänk, 2 generationer tillbaka.. De gifte sig för 30, 40 och 50 årsedan och kankse till och med mer än det. När ska man kunna känna sådan kärlek? Ska man behöva köpa sådan kärlek? Ska man behöva muta personen i fråga för att han / hon ska leva hela sitt liv med henne / honom?
Fy fan, det finns inget värre än kärleken, den ställer fan bara till problem.
Det var en liten ( ) =P
Nu kankse man skulle lägga sig och kolla på tv och hoppas något händer i livet?
Det blev ett långt inlägg idag, men de kanske var bra att få skriva av sig iaf =)
Sov gott på er som sitter och läser mia tankar i natten!
Puss
